Ryggen upp mot väggen, bara hud mot vassa eggen..
Då jag vaknade med en hemsk värk i halsen igår morse så kanske det inte var min brilljantaste idé att gå ut på krogen på kvällen. Halsontet höll i sig hela dagen, och inte ens varm soppa bet på den det minsta. Efter att ha varit utan halsduk hela kvällen och stått ute i rökrutan och frusit så kände jag i natt att min hals ville döda mig. Jag gick då berserkagång i mitt rum på jakt efter mina Mucoangin som jag visste fanns någonstans. Till slut hittade jag dom bakom min plåt-byrå, och efter ett jävla lirkande fick jag tag i asken. Så fort den första tabletten hade värkat så somnade jag.
Men idag kan jag knappt prata normalt och att svälja är inte att tala om.
Trots att krogkvällen totalförstörde min hals så fick den mig att må LITE bättre mentalt. Det är som Axel alltid har sagt åt mig - det är bra för självförtroendet att dissa folk. Ibland kanske han har rätt då..
Dock är inte all uppmärksamhet positiv.. En viss A. Olsson var ju på mig som ett plåster hela kvällen.. Han verkade inte fatta vinken när jag ganska tydligt vände mig bort ifrån honom hela tiden och totalvägrade att dansa. Jävla stalker... Till slut slängde jag mig på en stackars kille när jag såg honom komma mot mitt håll igen. Jag bad den förvånade killen att låtsas som att vi kände varandra, och tro det eller ej, men då lät aset mig vara! Lättnaden var total, och jag kunde återgå till att iakta Lovisas dansande. Någon dansk snubbe försökte få mig att dansa, men jag tror han var ful, så jag satt envist kvar som den barnunge jag är. Det var en söt som frågade mig två gånger, men jag kände verkligen inte för att dansa till 80-tals glamrock, så jag sa emot även då. Lite synd, för han var rätt söt som sagt.
Kvällen avslutades med en korv med bröd på torg-kiosken. Fy faaan vad det var gott! Det var 12 fucking minurgrader ute då kan jag meddela! Jag citerar min entertainer: "Det här är den kallaste jävla natten i mannaminne!"
Men idag kan jag knappt prata normalt och att svälja är inte att tala om.
Trots att krogkvällen totalförstörde min hals så fick den mig att må LITE bättre mentalt. Det är som Axel alltid har sagt åt mig - det är bra för självförtroendet att dissa folk. Ibland kanske han har rätt då..
Dock är inte all uppmärksamhet positiv.. En viss A. Olsson var ju på mig som ett plåster hela kvällen.. Han verkade inte fatta vinken när jag ganska tydligt vände mig bort ifrån honom hela tiden och totalvägrade att dansa. Jävla stalker... Till slut slängde jag mig på en stackars kille när jag såg honom komma mot mitt håll igen. Jag bad den förvånade killen att låtsas som att vi kände varandra, och tro det eller ej, men då lät aset mig vara! Lättnaden var total, och jag kunde återgå till att iakta Lovisas dansande. Någon dansk snubbe försökte få mig att dansa, men jag tror han var ful, så jag satt envist kvar som den barnunge jag är. Det var en söt som frågade mig två gånger, men jag kände verkligen inte för att dansa till 80-tals glamrock, så jag sa emot även då. Lite synd, för han var rätt söt som sagt.
Kvällen avslutades med en korv med bröd på torg-kiosken. Fy faaan vad det var gott! Det var 12 fucking minurgrader ute då kan jag meddela! Jag citerar min entertainer: "Det här är den kallaste jävla natten i mannaminne!"
Kommentarer
Trackback