Strawberry.

Ännu ett dravligt och dramaqueen-aktigt blogginlägg kommer nu, så ni kan gott stänga ner den här rutan och sedan ägna några minuter åt något vettigt istället.

Varför skrev jag det där.. Och varför skrev jag det till DIG? Just då kändes det faktiskt som det smartaste eftersom din kompis tittade konstigt på mig. Men att jag inte får något svar oroar mig lite grann. Fast det är ju som min vän säger: du borde inte ta illa upp av det. Faktiskt inte. Hur mycket ångest jag än har och hur mycket jag än vill ringa och be dig träffa mig så ska jag vänta. I alla fall till imorgon kväll eller lördag.
Jag har gått runt som en zombie hela dagen utan att vela göra någonting. Försöker tänka ut om jag har gjort något fel eller om jag bara är paranoid som vanligt. För alltså om du bara ska bli ännu en del av det mönster som drabbar mig så kommer jag inte orka. Då är det bevisat att det fanimig inte finns någon rättvisa alls i världen. Eller är det verkligen så att universum HATAR mig och medvetet jävlas med mig hela tiden. I så fall kan universum ta sig i sin oändligt stora röv och be en bön om att jag aldrig får tillgång till en rymdraket!

Den här natten kommer döda mig,
om jag inte får va med dig..